Sverige är bättre än de flesta länder på att återvinna elektronik. Men vi behöver fortfarande bli bättre. Elektronikprodukterna vi använder i vår vardag: mobiltelefoner, datorer och mycket annat är enormt energiintensiva att tillverka. Förutom det ingår ofta olika typer av tungmetaller och annat som både är skadliga för miljön och svåra att raffinera.
Vi återvinner mer men behöver fortfarande bli bättre
I och med att vi blivit bättre på att uppmärksamma de negativa konsekvenserna på miljön som vår konsumtion ger har mycket blivit bättre. Det har till exempel vuxit fram en relativt stor andrahandsmarknad för elektronik. Ta företaget mResell som exempel. De har gjort det till sin grej att ta in begagnade mobiltelefoner och datorer, serva dem och sälja dem för hyggliga priser.
Att Sverige ligger högt upp internationellt sett när det gäller återvinning av elektronik innebär dock inte att vi är framme. Det gör oss bland de bästa i en skolklass där i princip alla underpresterar. Elavfallet ökar, och fortfarande är det många som slänger elavfall i de vanliga soporna.
Många giftiga ämnen
Bland de miljöfarliga ämnen du hittar i elavfall finns till exempel tungmetaller som bly, kadmium och kvicksilver och gaser som freoner. Då har jag inte nämnt all plast och annat som ofta finns i elektronikens höljen. Just tungmetallerna är värda extra uppmärksamhet. Det är inte bara det att de är skadliga för miljön i sig. Som jag nämnde tidigare är också framställningen av dem extremt miljöskadlig. De som arbetar med att gräva upp metallerna drabbas av svåra sjukdomar som cancer och luftvägssjukdomar. Rent politiskt sett är tungmetallerna också ofta problematiska. I Kongo som är en av världens största producenter av bland annat tungsten pågår sedan drygt 15 år tillbaka ett inbördeskrig som till stor del drivs av gruvnäringen. Det finns med andra ord många skäl till att vi bör sänka vår konsumtion av elektronik.